En egen valuta

Visst skulle man kunna tro att kanadensiska dollar är det som gäller i Vancuver. Det är inte helt sant. Under Paralympics dyker en annan gångbar valuta upp. Pins.
Såna där små nålar och broschliknande saker som man fäster på kläderna för att visa sitt lag, spännande platser man besökt och så vidare.

Det kanske inte går att handla mat och andra basnödvändigheter för dem. Men det går att köpa extra hjärtligt bemötande och tjänstvillighet. Under ett Paralympics går det inte att röra sig över en enda yta utan att det dyker upp någon funktionär som ställer fråga: Do you have pins?

Tre Paralympics hittills har mitt stående svar varit: No, sorry.

Inte den här gången. Nu stoppar jag fickorna fulla med gyllene pluppar och tänker att allt som glimmar verkligen kan vara guld.

Jag känner mig som Joakim von Anka - snuskigt rik. Tänk vad jag ska kunna åstadkomma med alla mina pins! Alla fördelar jag kan vinna.

Och det bästa av allt. Det finns mer i kassavalvet, har jag hört.