Vår stund i solen

Ännu en morgon när vi kravlade oss upp i ottan när mörkret fortfarande vilade över Vancouver. Ännu en dag i Whistlers vildmark - eller Whistler Paralympic Park - hägrade. Efter ingående studier av väderprognosen fanns visst hopp om bättre väder. Men för säkerhets skull lämnade vi hotellet rejält extrautrustade.

Dagens första solstråle tittade fram när vår skjuts svängde in framför hotellet. Denna gång bil från dörr till dörr i båda riktningarna. En ovan lyx.

Solen flödade över längdstadion och extra mycket över de svenska åkarna som överträffade sig själva. Till och med de stränga funktionärerna lättade något på reglerna och lät oss intervjua åkarna längre än fastslagna nittio sekunder i mixade zonen. Mest berodde det nog på att vår MediaMaMa rutit till med bestämd stämma.

Stärkta av svenska framgångar ställde vi kosan tillbaka mot Vancouver och curlinghallen. Där gick solen tillfälligt i moln när svenskarna så knappt förlorade dagens första match. Från att ha varit ganska nära den sista semifinalsplatsen var vi nu tillbaka i ett läge vi skådat hela veckan i curlinghallen - väldigt många lag på samma placering. Alternativen till hur denna dag skulle kunna sluta var plötsligt vädligt många. Ett, två eller till och med fem lag på samma poäng redo att hugga den sista slutspelsplatsen.

Ägnade lunch-middagen - det blev ett sammanslaget mål idag - åt att skissera olika scenarier och fundera över hur vår morgondag skulle kunna se ut. Talade varmt och länge om vår favorit - att Sverige skulle vinna och de andra lagen som lurade där bakoma förlora. Vi gjorde det så intensivt att det nog kan kvala in som positiva affirmationer.

Tyskland var Sveriges motståndare och min tyske bänkgranne på pressläktaren hade redan innan kastat in handduken. "Sverige, kommer att vinna", bedyrade han, medan jag undrade om det låg någon dold taktik bakom det uttalandet. Hal som en ål svamlade jag om att alla har chansen att vinna och att jag hört att Tyskland är ett svårt lag. Allt för att inte falla i fällan.

Min tyske kollega hade rätt. Jag drog längsta strået - eller var det kanske laget som såg till att det blev så? I alla fall vann Sverige. Men det gjorde även Italien på banan bredvid så i morgon väntar ett av våra skisserade scenarion - skiljeomgång mot Italien om den sista semifinalplatsen. Må bästa svenskar vinna - nej, laget menar jag förstås - eller?