En annorlunda resa

Påpälsade med halva garderoben steg vi upp i gryningen för att göra vår första tripp upp i bergen, till grizzlybjörnarnas trakter. En spänd förväntan låg i luften när vi äntrade den buss som skulle ta oss ut i vildmarken.

Sen öppnade sig en lucka till en parallell verklighet. Lagom till att bussen skulle starta välde en grupp italienska journalister in. De babblade runt och försenade vår avresa med en halvtimme.
Vi hade samma mål - vi och italienarna - Whistler Paralympic Park. Ja, vi skulle se längdåkarna kämpa tappert i spåren.

Efter två timmars resa, den sista biten längs en skakig grusväg, blir vi avsläppta på en gigantisk öde parkeringsplats mitt ute i skogen. Det enda som finns här förutom en liten grupp journalister är två ensamma bajamajor i ett hörn.
Tjugo minuter passerar och alla lyssnar spänt. Vad är det för ljud? Runt kröken kommer så småningom en buss. Vi kastar oss in och färdas i ytterligare 20 minuter, passerar hoppbackarna och släpps av utanför ett högt staket på en ny parkeringsplats.
Äntligen framme, tänker vi och hastar in genom ingången. För att upptäcka en ny buss som ska ta oss vidare - förhoppningsvis ända fram till skidstadion.

Efter en halv dags hårt arbete och slit i den mixade zonen ser vi fram emot en lugn bussresa hem mot bebodda trakter. Vi har noga studerat tidtabellen och tror oss veta hur vi ska åka.

Men tänk så fel man kan ha. Den första funktionär vi frågar säger att det går en matarbuss från skidstadion halv tre och med hjälp av den ska vi nå den bussen som ska ta oss vidare till Vancouver och som går vid tre från mediacentret i Whistler. Ja, då vi kan kliva på längs vägen.
Nästa funktionär säger att det kommer att gå en direktbuss från skidstadion till Vancouver vid halv fyra. Vi behöver inte åka matarbuss. Passar oss perfekt eftersom vi vill hinna till curlingen som börjar klockan sex i Vancouver.
Men den tredje funktionären förklarar att vi måste ta en matarbuss ända in till Whistlers mediacenter för att där kliva på Vancouverbussen. Matarbussen från skidstadion går kvart i tre så sorry, men vi kommer inte att hinna med trebussen. Vi får nog ta bussen efter som går om två timmar.

Det blir förstås så. Vi blir kvar uppe i Whistler till fem. Åker hem i samma buss som de babblande italienarna. Väl i Vancouver missar vi vår buss till curlingen med ett par minuter får vänta en halvtimme till.

Men vi hade i alla fall tur med vädret... Och hann precis i tid för att se Sverige spöa Kanada i curlinghallen.

PS. Dagens McKeever: Han tog sitt första guld i Whistler Park idag. Vi får se om det kommer mer.