Välkommen

Välkommen till vårt hörn av verkligheten under ett Paralympics - Mixade zonen. Här möter media aktiva och ibland ledare efter målgång eller matchslut. Som journalist tillbringar man en inte obetydlig del av tiden på ett Paralympics i mixade zonen.

I väntan på skarpt läge i Vancouver tänkte vi passa på att snabbguida genom vår arbetsmiljö under ett spel. Vi det är fotograf-Martin och skribent-Anita som fyller webben och tidningen med bilder och text.

Vi tillbringar som sagt en hel del tid i mixade zonen - i väntan på de aktiva, på att få ställa våra egna frågor och på att dom andra ska bli klara med sina. Ibland är där rymligt och luftigt, ibland står vi praktiskt taget på varandra. Det senare gäller ofta när någon tagit medalj och särskilt om det är guld. Då är det fler än svensk media som vill ha sin del av kakan. I Peking kunde det se ut så här:




Jag är helt säker på att i manualen för arrangörerna finns ett fylligt avsnitt om hur man planerar en mixad zon. Där står att den mixade zonen ska ligga så långt från pressläktaren som möjligt, gärna under läktarna eller i alla fall så att det inte går att se in på arenan därifrån. Mixade zonen är som ett slags ingenmansland - när man befinner sig där har man ingen aning om vad som sker utanför. Vägen från pressläktaren ner till mixade zonen ska vara så svår som möjligt, gärna både upp och ner i trappor och längs olika korridorer. Helst otydligt snitslad och med många alternativ att välja mellan - men förstås bara en som är rätt. Därför ser man ofta journalister med stirrig blick förvirrat springa upp och ned i trappor. De är på väg till eller från den mixade zonen.

I Turin irrade vi upp och ned bakom läktarna i hockeyarenan för att komma fram. Jag misstänkte att arrangörerna varje dag ändrade vägen. På bordtennisen i Peking fanns pressläktaren högst upp - förstås. Medias arbetsrum längst ned i ett hörn i källaren och mixade zonen någonstans mitt emellan. Det fanns en hiss som vi delade med aktiva och ledare. Det snabbaste alternativet var alltid att välja trapporna, förutsatt att man hittade dem.

Jag har upptäckt två undantag från den här regeln. Simning och skidor. Där finns den mixade zonen inne på arenan. Jag tror att det beror på att de är de mixade zoner man planerar sist och då har arrangörerna tappat lite av stinget. Man orkar inte fullfölja. Men ser i alla fall till att placera zonen så långt bort från banorna som det är möjligt och helst i en vinkel där det krävs kikare för att kunna läsa resultattavlorna.

Låter vi bittra? Inte alls. Vårt släkte gillar att klaga. Det är en del av vår livsluft. Innan spelen börjat får vi hålla till godo med det som kan komma att hända och det som varit.
Men vi älskar (nästan) varje minut på plats, vare sig vi väntar i mixade zonen eller irrar runt i en trappa, och har redan börjat räkna timmarna till tävlingsstart.